V.6 (5+5)

Jag är gravid.
Alltså det är så sjukt och overkligt att skriva det. Och prata om det. Jag tog ut min p-stav den sista augusti förra året efter att ha haft den i två omgångar på 7 år(?!) om jag räknat rätt. Helt sjukt. Så det tog ju ett litet tag. Eller egentligen inte. Otålig som jag (och min partner) är tyckte jag att det tog lång tid då jag förväntade mig att det skulle bli direkt. Men 3 månader är ju inte direkt någon tid. Så vi hade försökt några gånger så gissa om vi blev glada när det visade sig positivt på stickan.

Jag var hemma själv då. Adam jobbade dag och jag skulle jobba kväll. Egentligen vet jag inte varför jag gjorde ett test. Min mens var inte förstenad, den skulle komma om fyra dagar. Kan inte påstå att jag hade det på känn, fast samtidigt vill jag skriva det? Märkte lite på humöret och mina bröst. De brukar bli ömma innan mens så det är inget ovanligt, men vill antyda att de var ömma på något annorlunda sätt? Jag bestämde mig iallafall för att göra ett test. Den tredje advent, 17/12-17. Medan jag väntade på att resultatet skulle visas så gjorde jag kaffe och förberedde lite frukost. Det var tre ganska långa minuter. Det var riktigt pirrigt, för när jag la ifrån mig stickan så tyckte jag att det redan började visas ett sträck. När timern äntligen ringde och jag går för att se så ser jag ett väldigt svagt test på stickan. Jag blev helt skakig. Helt ensam. Började googla runt för att se om jag kunde misstolkat det. Nopp. Det stämde. Det var positivt. Fråga mig inte hur men efter frukosten och uppiffning av mig själv så gick jag ner på stan innan jobbet. Gick förbi Kappahl, köpte små strumpor som det stod ''I ♥ DAD'' på och slog in med stickan. Adam fick det när jag kom hem från jobbet på kvällen. Han blev lika stum och paff som mig. Ingen av oss förstod riktigt, knappt idag gör vi det. Men vi kan inte vara mer lyckliga och redo, vi längtar massor efter vår lilla groda. 

Nu är jag i vecka 6 som man säger. Jag har gått fem fulla veckor + fem dagar. Så det är inte riktigt sex veckor än men det är så man säger haha.. Några symptom har jag knappt haft, förutom utebliven mens. Visst humöret har varit upp och ner, har både varit arg och ledsen för inget särskilt. Som jag inte hade reagerat på annars i vanliga fall. Ömma bröst, en aning större för den delen också haha.. Men inget jag direkt hade reagerat på eller misstänka graviditet. Men idag, första dagen på 2018 så mådde jag så sjukt illa. Hann att vara vaken en stund. Äta frukost och se på tv. Det var när Adam lagade lunch och det började stinka mat-oz i hela lägenheten. Då ville jag spy. USCH! Som tur är hjälpte en långpromenad i friska luften och vila. Resten av kvällen har jag och min babe ätit pizza och kollar nu på Sagan om Ringen. Imorgon jobbar jag 12-21, skönt med lite sovmorgon! Hoppas jag slipper illamåendet då.....

Från appen Preglife jag laddat ner.
En magisk känsla.
 
Det blev väldigt mycket text. Men jag har tänkt att uppdatera oftare nu så det blir mindre inlägg. Fast det kanske är roligt med längre också? Vad tycker ni? Nu ska jag mysa vidare och sedan sova. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0