V9 (8+4)
Tänk vad det jobbar på inne i mig..
Då har vi gått in i vecka 9. Snart redan i vecka 10 ju. Det längtar jag efter något oerhört. Okej men den här veckan har utan tvekan varit den tröttaste veckan någonsin. Herregud. Gick ju hem från jobbet och varit trött konstant. Men det var precis vad jag behövde. Så den här helgen har jag verkligen sovit ut och tagit det extremt lugnt. Illamåendet har som vanligt kommit och gått under dagen. Ingen speciell tid. Har också känt mig kallsvettig och yrslig, kände mig väldigt svag en morgon och det kändes som att jag skulle svimma. Sprang typ till soffan för att sätta mig ner, sen försvann det? Hm..
Kroppen har verkligen förändras. Mina bröst har blivit mycket större, samt bröstvårtorna. Det går snabbt! Känner mig svullen och ''pluffsig''. Kläder börjar sitta åt. Blöh. Inte särskilt roligt. Eftersom det varken syns eller ''känns'' att jag är gravid så känner jag mig bara tjock... Är ju oerhört trött, så orkar inte gå och träna, och så äter jag allt som kommer i min väg. Ingen bra kombo. Blir en ond cirkel. Och tanken av att gå och träna nu känns så tungt. Känner ba ''nej nej nej''... Vill ha energin tillbaka nu tack.
Längtar till 16/2, då ska vi på vårt första ultraljud (!!!). Då tror jag de här känslorna om att jag känner mig ''tjock och ful'' kommer försvinnna, för då kommer jag faktiskt få se bild på att jag har någonting i mig, min lilla groda som växer ♥ Nu känns det ju bara som att det är all mat och skräp som lagras och jäser på mig haha. Åh. Tänk ni.. Men först nu på onsdag 24/1 ska vi till barnmorskan på inksrivning. Är väldigt nervös och pirrig inför det. Känns fortfarande så overkligt. Men gud vad jag längtar.
Kroppen har verkligen förändras. Mina bröst har blivit mycket större, samt bröstvårtorna. Det går snabbt! Känner mig svullen och ''pluffsig''. Kläder börjar sitta åt. Blöh. Inte särskilt roligt. Eftersom det varken syns eller ''känns'' att jag är gravid så känner jag mig bara tjock... Är ju oerhört trött, så orkar inte gå och träna, och så äter jag allt som kommer i min väg. Ingen bra kombo. Blir en ond cirkel. Och tanken av att gå och träna nu känns så tungt. Känner ba ''nej nej nej''... Vill ha energin tillbaka nu tack.
Längtar till 16/2, då ska vi på vårt första ultraljud (!!!). Då tror jag de här känslorna om att jag känner mig ''tjock och ful'' kommer försvinnna, för då kommer jag faktiskt få se bild på att jag har någonting i mig, min lilla groda som växer ♥ Nu känns det ju bara som att det är all mat och skräp som lagras och jäser på mig haha. Åh. Tänk ni.. Men först nu på onsdag 24/1 ska vi till barnmorskan på inksrivning. Är väldigt nervös och pirrig inför det. Känns fortfarande så overkligt. Men gud vad jag längtar.
Kommentarer
Trackback
