Mental breakdown.

Igår så var jag på sjukhuset på en uppföljning av ett prov jag gjorde i somras. Det var första gången jag pratade högt om att jag var gravid, förutom till min sambo, familj och närmsta vänner. Jag var så glad och sprallig. Log upp till öronen. Hon frågade hur långt gången jag var och jag berättade, vilket hon svarade på ''mm, det är fortfarande tidigt''. Blev lite ledsen redan då. Menar hon att jag inte skulle ta ut min lycka i förskott? Ska jag förvänta mig att det inte ska gå bra? När allt var klart så avslutade hon med ''om allt går som det ska så blir det uppföljning efter förlossningen''. Där reagerade jag också. Vadå ''om''???? Där också, ska jag gå på äggskal och tänka att jag kan få missfall vilken dag som helst? Jag vet att hon absolut inte menade någonting illa med det hon sa. Och jag vet att det är väldigt känsligt nu innan v12. Därför jag har låst bloggen och jag har inte skrivit ut någonting på någon av mina sociala medier. Allting kan hända. Jag vet och förstår det. Men jag är så jävla lycklig för detta.

Så hennes ord tog på mig. När jag kom hem och Adam frågade hur det hade gått så bröt jag ihop. Jag började gråta. Kunde inte prata. Min stackars älskling, han förstod ingenting. Tror han blev lite orolig, han såg helt chockad ut när jag bara grät haha. Tillslut kunde jag prata och jag berättade hur jag kände och vad som hade hänt. Han tröstade mig så fint och fick mig sedan att skratta. Min tokstolle. ♥ Sen så la jag mig i sängen och tog en powernap på två timmar. När jag vaknade så kände jag mig som mig själv igen. 
Så nu är det gjort, my first mental breakdown lol...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0