Josefin Åman

Hej...
Det blev inte riktigt som jag tänkt angående det här med bloggandet. Jag hade en vision framför mig att varje vecka fota magen och skriva om just den graviditetsveckan. Meeeen, det gled ju ur sanden. Var så fruktasvärt trött de första veckorna, och var inte alls särskilt bekväm med kroppen. Hade en annan bild också av hur jag skulle se ut, jag tänkte mig ju en hård rund gravidmage. Men nopp. Jag har liksom plussat på mig lite överallt känns det som. Men NU, halvvägs börjar jag äntligen få liiiite plut. Men den är fortfarande inte något hård haha.. 

Så nu (idag faktiskt enligt min app) har jag gått hela 50%. Vilket känns riktigt stört, och fantastiskt. Tänkte skriva ett inlägg om vilken vecka jag är i nu och hur jag mår och det sedan. Vill ha det dokummenterat och kunna se tillbaka på. Så roligt. Så har tänkt att ta tag i bloggeriet nu, en gång för alla hehe. Känner mig taggad! Nu har jag fått tillbaka min energi och är inte lika trött. Mår som vanligt faktiskt? Så nästa mål är att ta tag i träningen... Mer om det i preggo-inlägget! 

 

Det senaste  som hänt är att vi var på rul (rutinultraljud) förra veckan. Andra och sista ultraljudet om inga konstigheter uppstår. Så det här var sista gången vi fick se våran lilla bebbe i magen. Och vad barnmorskan kunde se, så såg hon...... en liten.......... FLICKA! Herregud. JAG ska få en DOTTER?! Vi ska bli föräldrar, jag och min älskling. Det känns fortfarande lite overkligt haha. Och kön hade självklart inte spelat någon roll. Att vi fick se allt allting såg helt ut, att hon var frisk och växte som hon skulle. Det var ju det viktigaste. 

Men, kontrollbehov som jag har ville jag ändå veta. Men det lugnade inte mitt behov direkt. Barnmorskan var tveksam. Hon sa såhär ''jag ser dom tre strecken, vilket en tjej har. Men ni behöver ju inte åka hem och måla rummet och köpa allting i rosa nu. Jag ser ingenting som tyder på en snopp och jag skulle bli väldigt förvånad om det kom ut en pojke. Men det är ingenting jag skulle sätta min årslön på. Jag kommer dokummentera att det är skapt som en flicka''. Okej? Först kände jag att jag nästan ångrade att vi bad om det. Att det lika gärna kunde varit. Men har landat i det och vågar tro att det faktiskt är en tjej. Antar att hon måste säga så för att gardera sig, just in case. Och hon har jobbat som barnmorska i 41 år, och hade hon varit väldigt osäker eller inte sätt hade hon nog inte sagt något alls.

Jag kommer inte gå lika bananas som jag trodde jag skulle göra, det vågar jag ändå inte. Men lite rosa och något blommigt vågar jag nog mig på ändå. Och när Adam eller jag pratar till magen så säger vi ju hennes namn som vi tänkt eller smeknamn. Så ja, nu längtar vi massor efter vår lilla prinsessa. 

Detta blev ett långt inlägg med mycket text. Jobbigt? Ska försöka blogga några gånger i veckan iallafall. MINST en gång, skriva ordentligt nu om resterande veckor av graviditeten. I hope you like it. Kram!